R.I.P

I torsdags fick jag ta det jobbiga beslutet att låta Kirk somna in. Han hade fått en jobbig hosta som jag antar hade med lungorna att göra. Men avgörandet kom då han kissade i mängder och hela tiden. Han klarade sig inte längre en hel natt. Stanken som kom från urinet var inte trevligt. Njurarna började att lägga av. Jag ringde min man som ringde vår veterinär och jag tänkte att vi kanske kan få en tid morgonen efter. Håkan ringde tillbaka och sa att Boro (Vet) Kunde åka tillbaka till mottagningen och hjälpa oss redan på kvällen. Han är verkligen guld värd ställer alltid upp när man än ringer. Mina föräldrar var snälla och åkte med honom. Många tårar har runnit de senaste dagarna. Men jag vet att han inte längre behöver lida. VI KOMMER ATT SAKNA DIG LILLE GUBBEN <3.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0